Publicerad den av angaho · 1 kommentar

Han är hemma nu

Det här är vardag på många sätt och ändå inte. Min man reser mycket i sitt jobb. Han är ofta i USA några veckor, flera gånger per säsong. Oftast reser han till Springfield, Missouri. 

Där bodde vi också tillsammans knappt ett år, under 2010 till 2011. Vi har gemensamma vänner där sen dess. I höstas återvände jag för första gången och träffade dem igen, under Thanksgiving.

Den här gången har min man varit borta i knappt två veckor. Han planerade resan, så att vi skulle kunna fira Valborg tillsammans, eftersom han var bortrest förra året. När vi är borta från varandra hörs vi via FaceTime eller Skype. Jag äter, sover, går ut och kommer hem -planerar min fritid -utan hänsyn till någon annan. 

Nu väntar några dagar när vår respektive dygnsrytm inte stämmer. Jag får sluta bre ut mig lika mycket i lägenheten. Och vi kan kramas!

#blogg100

Publicerad den av angaho · 2 kommentarer

I buren

  Igår var jag en vända i Uppsala igen, hos mamma. På hennes äldreboende har de höns. Tyvärr har de fått stanna i sin bur på sista tiden. En rovfågel – duvhök kanske – stryker förbi. Vid stigen som går runt huset ligger en hög med fjädrar. Vi tror den ligger där efter en fågel som höken tagit. Ibland känner man sig som ett djur i bur. Så här på våren när naturen vaknar till liv, vaknar en lust att flyga iväg på äventyr. Mamma och jag får nöja oss med att låta vår fantasi och våra röster flyga. Vi sjöng vårsånger under promenaden runt huset: ”Till min syster” och ”Vårvindar friska”.

#blogg100