Science & art

Disclaimer:

These are my own thoughts, as a freethinking individual. I represent no one. No organization or group or other individual.

So:

In every time and place where scientists gather, there are areas of consensus and other ones full of bitter feuds, between fractions that fight each other.

This diversity is a main character of science. Sometimes historic scientific facts, even from modern time, looks very stupid from the view point of where we are today.
Scientists clings to a pet theory, until it’s impossible to defend.

Like the ”fact” I was told in high school, about how we never grow new brain cells.

Or that ”races” in humans actually exist and have different IQ.

Science can be used for all kinds of things. Nazi Germany had it’s own scientists defending what was going on then and there. 

So science can be very misleading and full of chaotic facts that are, or at least seem, totally unrelated.

But I don’t defend science because I think scientists have all the answers. I joined The March for Science recently. Why?

I march for the right to doubt, the right to ask uncountable stupid questions, the right to try my theories over and over again, even though progress is painstakingly slow.

The right to be paradoxical using logic and statistics for certain areas and a more vague, qualitative approach in others.
Because knowing about the many different roots of science and philosophy matters.
Existence is paradoxical. It needs to be seen from many angles. That’s why science and arts have been both taught and learned side by side, by the creative geniuses we all love to admire.
Arts and science, not bans and silence.

Enough

Being mindful and compassionate, what does that mean?

How does that show up in your actions?

Can you put your fear aside, just a little?

We need to pool together with many other human beings, that we don’t know. We need to protect and stand up for life on this beautiful planet. Now.

When it’s not just about you anymore, or your friends, or your family, or your nation, or even just the human race? Will you be present?

When it is about life itself? 

In all it’s forms. Beautiful and – as far as we know now – unique in such a vast universe. 

How will we live to know more, if we keep on killing our environment and by doing so committing a collective suicide?

Please, wake up! It’s high time to dance, sing, live, laugh, love AND protest!!!

#iamhere

Picknick under maraton

Vi bor så nära löparbanan för Stockholm Maraton, att vi alltid påverkas av det, om vi så bara går ut genom dörren under loppet. I år skulle en av mina kusiner springa, hade jag noterat. Jag hoppades lite på att kunna se honom passera oss. Framåt lunchdags var det så skönt väder att vi blev sugna på att ha en picknick. Äggmackor och sallad med kaffe i termos stod på menyn. 

Loppet hade börjat när vi kom ut. Vi satte oss på en gräsplätt nära den avstängda vägbanan. Tyvärr lyckades vi aldrig se min kusin live, utan fick nöja oss med bilder och filmer på Facebook. Å andra sidan hade vi en skön dag när vi cyklade runt på Djurgården för att följa loppet.


Jag hittade en ihålig ek, som jag inte lagt märke till förut. Inuti den växte spännande svampar. De påminde om skulpturerna av Tony Cragg. Se själva!

Svamparna:


En av skulpturerna av Cragg:


#blogg100

På väg till festen 

Vi är äntligen på väg till festen. En vän, som jag träffade på sjukgymnastutbildningen fyller jämna år. Jag har återigen glömt att planera bloggandet. Maken har tackat ja till att medverka på bild. Han retas med mig genom att fota mig och lägga upp det på Fejjan. Bilden blev ju bra 🙂

 Livet, kärleken och vänskapen – värda att firas – hur de än tar sig uttryck!


#blogg100

Att våga höras och synas

Idag har jag tränat på att våga synas och höras. Kanske inspirerad av gårdagens hyllning till Göran Hägg? 

Via Instagram har jag hittat Klara Härgestam och hennes sida klara besked http://instagram.com/klarabesked 

Idag fyller hon trettio år. Det firade Klara med att sjunga en födelsedagssång rakt in i kameran i morse. Och bjuda in sina följare till att filma ett kort hyllning & tagga filmklippet med hennes namn på Instagram. 

Så det gjorde jag! Och fick träna både på att våga genomföra det och på att vänta in hennes respons. 

Att vara med och omfamna en del tankar och känslor som hela processen utlöste, var kanske det mest utmanande för mig. 

Samtidigt känner jag mig nöjd med min insats och att jag vågade svara an. Tack igen Klara Härgestam och ja må du leva, idag och alla dagar!

#blogg100

ACT-institutet

Det här är en av mina förebilder och inspirationskällor: 

Graciela Rovner, ACT-trainer, medicine doktor i rehabiliteringsmedicin och fysioterapeut med specialistkompetens inom smärtrehabilitering. Hon har precis startat ACT-institutet och jag pratade med henne om det idag.

ACT betyder Acceptance and Commitment Therapy och brukar ibland kallas tredje vågens KBT. ACT handlar om att agera på ett pragmatiskt sätt och göra det som funkar. Syftet med det är att kunna vara den jag vill vara. Det handlar om att välja riktning och ett sätt att agera (bete oss) så vi kan fortsätta att växa och utvecklas även när vi möter svårigheter. För att välja riktning behöver vi identifiera vad det är som är viktigast för oss. Jag brukar fråga mig: Varför är jag här? Vad handlar mitt liv om? Vad vill jag lämna efter mig?

Tack vare peppning från Graciela kom jag förra sommaren iväg till Berlin där den stora världskonferensen ACBSWC hölls. Där möts behandlare och forskare inom ACT. Förra årets konferens hade även världsnamn inom mindfulness (Richard Davidsson), global hälsa (Vikram Patel) och positiv psykologi (Barbara Fredrickson) som talare. I år, när konferensen hålls i Seattle, vet jag att grundaren av DBT, dialektisk beteendeterapi (Marsha Linehan) och pionjären inom forskning om självmedkänsla (Kristin Neff) är inbjudna gästttalare. I Berlin fick jag en nytändning både professionellt och privat, tack vare att jag deltog i konferensen. Att arbeta med ACT ger en öppen och inkluderande attityd.

Kolla gärna in ACT-institutets hemsida: http://www.actinstitutet.se/

En särskild dag

För femtiosex år sedan föddes jag och för sex år sedan gifte vi oss, just den här dagen. En av de vänner som jag känt allra längst fyller också år idag. Hela dagen har jag firat. Nu är jag både nöjd och lite trött. 

Tack alla som gratulerat mig❣

#blogg100

Upplysning

Bilden föreställer Andrew Newberg, neuroforskare. Han är pionjär inom den neurologiska forskningen om religiösa och andliga upplevelser. Jag lyssnade just på en föreläsning, som han höll om upplysning och hjärnan. Det är Sounds True som står bakom en Neuroscience Training Summit, med nya strömmade gratis föreläsningar varje dag. Efter föreläsningen frågade Tami Simon, från Sounds True, om Newbergs egna erfarenheter. Han berättade då om hur han som ung student blivit upplyst, genom att helt enkelt tvivla mer och mer på sin upplevelse av verkligheten. Till slut fanns bara ett fält av tvivel och Newberg gav upp hoppet om att hitta något att tro på. Någon hade frågat honom om han då inte blev förtvivlad, men så var inte fallet. Tvärtom infann sig ett djup lugn. Så började Newbergs intresse för fenomenet upplysning. Mer neurovetenskap via Sounds True här:

http://www.soundstrue.com/store/neuroscience-summit/free-access?

#blogg100

Ekot av en stjärna

På tåget hem från en långlunch med mamma och ett par av hennes gamla vänner, lyssnar jag på musik. Vännerna har funnits med så länge att de minns både mamma och mig från förr i tiden. Samtalen vi för vindlar och berör, väcker en längtan i mig. En längtan efter sånger, danser och stillhet där alla känslor får plats.

Pratibha, sångerska och låtskrivare från Danmark, firar tjugo år med Heart Dance, en form av meditation jag älskar. Du kan läsa mer om på http://www.pratibha.dk/

 Att höra låten Echo of A Star känns som en perfekt avrundning på de samtal om livet, döden och många gemensamma nära och kära, både levande och döda, som vi förde idag. ”Echo of a star, that is what we are…”

https://youtu.be/QQzGSiKT28I
#blogg100