Arbete i en oas

Ordet arbete kan framkalla så många associationer. Idag hörde jag det beskrivas som en oas. Och platsen där jag arbetar ligger verkligen inbäddad i grönskande träd och blomster; just som en oas. 

Av en mästare på meditation, hörde jag för länge sedan arbete beskrivas: Han kallade det först och främst ”en förevändning för att vara tillsammans”. 

I arbetet organiserar vi utbyte av hjälp, stöd och erfarenheter. Vi delar glädje och sorg; smärta och njutning; nytta och nöje. Det kallas tjänster och ibland varor eller produkter. Långt innan det fanns pengar eller branscher, arbetade mänskligheten.

Frågan är hur de första människorna delade upp sina sysslor. De gjorde det nog inte på samma sätt som vi, i alla fall. Kanske gladdes de åt vad de kunde åstadkomma, kanske deras mödor skapade oaser?

Och kanske är arbetet vi utför idag en fortsättning på deras skaparkraft?

#blogg100

Nu blommar det

   
   Framåt halvsextiden ikväll klarnade det upp. Det passade bra, för jag cyklade till gymmet på GIH-badet för att träna, efter andra arbetsdagen på nya jobbet. Aprilkvällar är fyllda av en särskild magi. Koltrasten sjöng och vitsipporna blommade för fullt. Vid ett rödljus på vägen stannade jag till och bara njöt av ljuset från himlen. Jag kände mig lugn och glad.

Som kontrast till imorse, då jag stressad glömde mig och sprang till bussen. Det ledde till att jag linkade omkring med ett värkande och stelt knä de första timmarna på jobbet. Jag tog en tablett vardera med paracetamol och ibuprofen. Sen räckte det att jag som övrig behandling fick gnälla lite och ta hissen istället för trapporna under förmiddagen. Mina kollegor gav precis lagom mycket sympati. På så vis klingade smärtan av redan innan lunch och på sena eftermiddagen var knäet inte heller stelare än vanligt. Så jag kunde med tillförsikt cykla iväg och träna ikväll.

Efter träning och bastu möttes jag av den här synen: Ett blommande fält med påskliljor och tulpaner, bakom ett gammaldags hönsnätstaket. Nu ÄR det vår!

 

#blogg100