Allt är konstigt nog sig ganska likt här hemma. Påskkaktusen blommar, som för att hälsa oss välkomna. Vi landade för bortåt sju timmar sen. Det regnade. En trevlig och pratsam sikh körde taxin vi åkte från Arlanda, så den delen av resan gick fort. Uppackningen bestod mest av att ösa smutsiga kläder i tvättkorgen. Väskorna är redan tillbaka i vindsförrådet och vi har kollat posten. Sen gick vi varsin liten promenad, duschade och kröp ner i sängen för att försöka ta igen lite sömn. Nu lagar maken middag och jag skriver de här raderna. Min hjärna känns lite seg. Den behöver ytterligare någon dag att ställa om. Det är både vemodigt och skönt att vara hemma igen.
#blogg100
Frimärksjakt
Det var inte så lätt som jag trodde att skicka vykorten. Jag hade bara frankerat ungefär hälften. I affären på hotellet där vi bodde i Ft Lauderdale hade de helt slut på frimärken. Vi checkade ut och gav oss iväg till flygplatsen med vår hyrbil. Jag trodde att det fanns frimärken i någon affär på själva flygplatsen, men det var slut överallt. Även i affärerna på flygplatsen O’Hare, här i Chicago, blev det nobben när jag frågade. Jag fick ett ryck och tog mig till Hilton O’Hare vid terminal 2. Där hade jag bott på hitresan. Bingo! Jag kunde både köpa resterande frimärken och få vykorten skickade via deras frontdesk. Och hade något att sysselsätta mig med under de närmare fem timmarna innan anslutande flyg hem till Stockholm.
#blogg100
angaho 