Skuggor och dagrar

En så här varm dag är det riktigt skönt inne i vårt trapphus. Jag har haft tvättstugan på förmiddagen och rört mig upp och ner i huset. Vi bor på sex trappor och tvättstugan är i bottenvåningen. Lite grann har jag varit ute, på gården, balkongen och en promenad till affären. Det fick räcka idag.

Jag har alltid känt mig ambivalent inför att vara inomhus när det är fint väder ute. Särskilt när det är över 22-25 grader varmt. Då gillar jag ofta att hålla mig i skuggan eller inomhus, även om jag också solar emellanåt.

När jag var liten älskade jag att läsa böcker. På landet under sommarlovet kände jag mig mera ostörd inomhus. Den känslan kommer lätt tillbaka när det är varmt och jag inte har några tider att passa. Fast nu börjar det bli dags att laga middag!


#blogg100

Kvällens TV-tips

En TV-serie som vi tittar på hemma hos oss, är Grace och Frankie. Avsnitten är ungefär en halvtimme långa, så man kan lätt se flera i rad, när andan faller på, som ikväll.

Säsong två har nyligen kommit på Netflix. Det är kul att se när två kvinnor i sjuttioårsåldern; Jane Fonda, som spelar Grace och Lily Tomlin, som spelar Frankie, får ta så mycket plats i rutan. Deras karaktärer går igenom en hel del under seriens gång och det är ömsom roligt, ömsom mer dramatiskt. 

Serien Vänners skapare, veteranerna Marta Kauffman och Howard J. Morris, står bakom manuset, läser jag på nätet. Mycket av historien i första säsongen byggde på förvecklingar, som uppstår när Grace och Frankies äkta män kommer ut som ett homosexuellt kärlekspar, i det allra första avsnittet.

 Nu i andra säsongen fördjupas alla bihistorier och vi får följa fler olika karaktärers öden. Hemma hos oss har vi inte tröttnat än. Så det är tur att det än så länge finns fler avsnitt kvar, som vi kan se en annan dag.

#blogg100

I bastun på Urban Om

En sån här regnig dag är det inte bara meditationsövningen som lockar mig att gå till yogastudion. Bastun och duschrummet på Urban Om, när det är lite glesare befolkat, t.ex innan kl sju på kvällen, värmer själen. I omklädningsrummet för damer finns fina detaljer, som en speciell bassäng att tvätta fötterna i om det behövs, innan övandet. En bild på Kali, den kraftfulla och mystiska gudinnan, som dansar grensle över en liggande man. Bilden får en gullig prägling av att bakgrunden är rosa och mannen så knubbig. Spegeln har snidade träblommor i ramen.
Det finns hudkräm att smörja in sig med och tavlor med tänkvärda citat att begrunda. 

Jag funderar ibland över kroppsidealen och ungdomskulten i modern yoga. Den sista bilden från omklädningsrummet är en skön motvikt.

#blogg100

Vid Ulva kvarn

Vi åkte till Uppsala idag. Mamma hängde med oss i bil till Ulva kvarn, en gammal favorit. En bit norrut på slätten längs Fyrisån ligger den, omgärdad av jordgubbsodlingar. Där finns ett vattenfall, små forsar, många vackra gamla byggnader, ett café och hantverksbutiker. Vi hittade en bänk, där vi kunde betrakta familjer med barn som plaskade i strandkanten. Sen åt vi glass på caféet och slog oss i slang med de som satt vid bordet intill. Det visade sig att de bodde grannar med några av mammas bästa vänner. Efter ett livligt samtal tog vi omvägen förbi en mataffär där mamma köpte halstabletter och godis. När vi kom tillbaka till hennes vårdboende, kunde vi skiljas lika nöjda allihop med vår eftermiddag tillsammans.

#blogg100

Han är hemma nu

Det här är vardag på många sätt och ändå inte. Min man reser mycket i sitt jobb. Han är ofta i USA några veckor, flera gånger per säsong. Oftast reser han till Springfield, Missouri. 

Där bodde vi också tillsammans knappt ett år, under 2010 till 2011. Vi har gemensamma vänner där sen dess. I höstas återvände jag för första gången och träffade dem igen, under Thanksgiving.

Den här gången har min man varit borta i knappt två veckor. Han planerade resan, så att vi skulle kunna fira Valborg tillsammans, eftersom han var bortrest förra året. När vi är borta från varandra hörs vi via FaceTime eller Skype. Jag äter, sover, går ut och kommer hem -planerar min fritid -utan hänsyn till någon annan. 

Nu väntar några dagar när vår respektive dygnsrytm inte stämmer. Jag får sluta bre ut mig lika mycket i lägenheten. Och vi kan kramas!

#blogg100

Lunchpaus på Saltå kvarns café

   
    
    
 Vi är lite trötta så här dagen efter festen. I natt sov vi gott i Nyköping-svågerns lya. Resan hem bjuder på vackra vyer i det vårfagra landskapet längs Kustvägen.”Det leende Sörmland” brukar min lokalpatriotiske make alltid kalla sin barndoms landskap, oavsett årstid eller väder. Nu när lövsprickningen just har börjat, stämmer uttrycket väl. När vi lämnat Kustvägen för E4:an behöver vi mat för att orka vidare. Saltå Café, alldeles utanför Järna, är en favorit. Min farmor, som var antroposof, bodde i Ytterjärna och kände grundarna av Saltå kvarn. Idag träffar jag på en bekant från Mindfulnessgruppen, inne på caféet. Parkeringen är full och det pågår en loppis i huset intill. Det känns ändå fridfullt vid den lilla ån och soppan smakar bra. Med nya krafter fortsätter vi färden hemåt.

#blogg100

Kvällen är ung

    
     

   
   
  Är på födelsedagskalas i Sjösa, för min svägerska Maria. Vi har ätit och druckit. Både vuxna och barn har sjungit födelsedagssånger. Ännu är kvällen ung och det som händer efter blogginlägget får ni själva föreställa er…

#blogg100

Nytt lunchställe igen

  Igår var jag ute vid Stora Skuggan och åt lunch på värdshusets uteservering, som jag hört om men inte haft chans att prova förrän nu. Ekologisk fräsch mat och fin matsal med mycket plats. Rekommenderas! 

Idag är jag inne i stan och provar för första gången på Matdistriktet. http://www.couscous.se/matdistriktet/26 Det ligger på den delen av Rådmansgatan, som smyger sig längs Spökparken, några meter från Drottninggatans backiga del. Stället hade nästan stängt, strax före två, men lät mig sitta kvar och äta i lugn och ro. God, varierad ekologisk mat från buffé. Man betalar per hekto. Jag tipsades om stället av en tjej på Urban Om. Där dansade jag först loss på Let Go – lunchmeditation med dans. Läs mer: http://www.urbanom.se/meditation

#blogg100

Kvällen börjar bra

  Vi är på klassisk mark vid Odenplan. Några av oss vill minnas att Folkets bio låg här på Vegagatan en gång i tiden. Vi brukade också gå på Café Vega, som låg lite längre upp på gatan. Nu huserar Pygméteatern här sen 37 år. Och jag kan inte minnas att jag varit här. Vi ska se – och framför allt höra- Violet Green and all between. Se https://violetgreenandallbetween.wordpress.com/.

   

  

  

 Nu kan jag inte blogga mer – vill ägna mig åt mina vänner. Vi ses imorgon!  

Som ni ser av den korta videon var det fullt ös. Rekommenderas!

#blogg100