Publicerad den av angaho

Tillbaka i vardagen

  Efter en resa är min tvättkorg oftast full. Så även denna gång och tvättstugan fick besök under några timmar. Hushållsarbete har en lugnande effekt på mig. Upprepningen av arbetsmoment och den intima känslan av att vårda mina tillhörigheter känns behagliga. De som hävdar att vi älskar våra saker för mycket, har missförstått något, tror jag.

Det är inte kärleken till sakerna som är problemet. Istället är det begäret efter fler och nya saker eller rädslan att förlora dem vi äger,  som skapar svårigheter. Kärlek kan riktas åt alla håll, både mot levande varelser och döda ting. Överallt där kärleken får ta plats, skapas skönhet och ordning. Så och i tvättstugan.

#blogg100

Publicerad den av angaho

Frimärksjakt

   Det var inte så lätt som jag trodde att skicka vykorten. Jag hade bara frankerat ungefär hälften. I affären på hotellet där vi bodde i Ft Lauderdale hade de helt slut på frimärken.   Vi checkade ut och gav oss iväg till flygplatsen med vår hyrbil. Jag trodde att det fanns frimärken i någon affär på själva flygplatsen, men det var slut överallt. Även i affärerna på flygplatsen O’Hare, här i Chicago, blev det nobben när jag frågade. Jag fick ett ryck och tog mig till Hilton O’Hare vid terminal 2. Där hade jag bott på hitresan. Bingo! Jag kunde både köpa resterande frimärken och få vykorten skickade via deras frontdesk. Och hade något att sysselsätta mig med under de närmare fem timmarna innan anslutande flyg hem till Stockholm.

#blogg100

Publicerad den av angaho

Packa kappsäck

  Det spelar ingen roll hur ofta jag reser. Att behöva välja vad som ska ner i väskan är alltid lika svårt. Särskilt när jag reser från kyla till värme. Efter en lång vinter med mycket kurande i lager på lager av tyg, ska jag plötsligt röra mig bland andra människor iklädd sommarkläder. Det känns som om de där plaggen tillhör någon annan. Så i packandet ingår att prova kläderna och gå omkring lite hemma i lägenheten. Det får ta sin tid. Då kanske jag slipper släpa med mig sånt jag inte vill använda när jag väl är framme. Å andra sidan är det roligt att ha en del att välja på. Fast inte för mycket, då går det åt för mycket tid att hålla reda på grejorna. Det är med andra ord många känslosamma val som ska göras, så nu har jag inte tid att blogga mer idag. Resfeber!

#blogg100

Publicerad den av angaho · 5 kommentarer

Återhämtning 

  För ungefär en månad sedan gick jag kursen ”Hjälpa andra”, en certifieringskurs för den som vill hjälpa och handleda andra i sorg. Mer än halva kursen ägnades åt att bearbeta egna förluster. Och för att kunna arbeta rekommenderas att vi som gått kursen ser över minst tio relationer, innan vi är redo att hjälpa någon annan. Idag var jag på den månadsvisa kostnadsfria återträff som ingår i kursen. Jag träffade en av mina kurskamrater och två kvinnor som gått kurs tidigare. Det värmde hjärtat att möta dem.

#blogg100

Publicerad den av angaho

Gamla vänner

   På mammas äldreboende träffar jag några gamla vänner. Kvinnans mamma bor där. Vi ”barn” känner varandra delvis genom att våra föräldrar gjorde det. Senare i livet träffades vi igen och arbetade tillsammans med texter för ett meditationscenters program. Det utvecklas nu en trivsam stämning runt middagsbordet. 

Bonaden på bilden hade min mamma i sitt gästrum förr. Idag kunde jag också hjälpa henne att få kontakt med en gammal vän från Norge. Norskan hade just fyllt jämn födelsedag och blev mycket rörd över att höra mammas röst. Delad glädje kan kännas mer än dubbel glädje!

#blogg100

Publicerad den av angaho

När sjukgymnasten får gå till sjukgymnast

 Sjukgymnast. Jag vet. Några läsare kommer att reagera på det ordet. Det heter fysioterapeut nu för tiden. Jag har inte bytt titel än. Inte den kollega som jag idag för tredje gången besökte heller. Mitt vänstra knä (syns på bilden) har blivit sämre sista tiden. Jag har tränat mindre och mindre, för att det gör ont och jag tappar lusten då. Jag har inte varit säker på var felet ligger. Och jag tappade ett tag även tron på att hitta alternativa sätt att träna, som kändes tillräckligt roliga. Det var jobbigt att be om hjälp inom ett område där jag själv är ”expert”. Mina kunskaper hade tyvärr börjat kännas teoretiska och omöjliga att omsätta i praktisk handling, när det gällde min egen kropp. En kollegas undersökning och peppning hjälpte. Jag planerar nu att bli bättre, ha mindre ont och återfå kondition och styrka.
#blogg100

Publicerad den av angaho

Morgonpromenad med vårtecken

  
Det är dags att ta vara på varje tillfälle att vara utomhus. Jag kom iväg tidigare på förmiddagen än vanligt. Det var annorlunda i parken vid den här tiden. Dagisbarnen och hundägarna var i full gång. Stoj och skall. På hemvägen såg jag magnoliaknopparna, som redan ser lovande ut. Lite varmare bara, så börjar allt blomma igen. Försiktigt öppnar sig blad och knoppar. Det är värt att vänta på och en glädje att följa steg för steg.

#blogg100

Publicerad den av angaho

Om inspiration

  Att skjuta upp är ett beteende jag känner väl till. Det innebär att när dagens blogginlägg ska skrivas är jag trött och tom inuti. Saknar inspiration. I det här läget brukar jag leta bilder i telefonen. Det brukar sätta igång flödet och skrivandet. Den här bilden tog jag alldeles i början av den här bloggomgången. Jag tänkte att färgerna var inspirerande. Det skulle vara lätt att skriva något med utgångspunkt från bilden. När jag vid detta tidigare tillfälle började skriva, kändes det alldeles fel. Jag valde en annan bild den dagen. 

Så nu får den här färgglada bilden illustrera bloggarens våndor över bristande inspiration. Den visar också hur uppskjutande kan skapa oväntade nya kombinationer av ord och bild.

#blogg100