Publicerad den av angaho · 2 kommentarer

Återseende

  
Idag träffade jag åter en av mina kurskamrater från ”Hjälpa andra – sorgbearbetning”. Vi fikade efter en promenad på Djurgården, då vi tittade på träd och blommor, medan vi pratade om allt möjligt. I processen som kursen lär ut ingår att arbeta med sina egna förluster. Så vi pratade förstås mycket om det också. Under promenaden mötte vi två små vita hundar, westies. När jag var liten hade jag en sådan hund. Minos hette han. Honom tillät jag mig inte att sörja när han dog. Jag var då tjugo år och det fanns flera människor i min närhet som nyligen dött. Det kändes futtigt att sörja en hund, i jämförelse. Nu så här långt efteråt förstår jag att det helt enkelt gjorde för ont just då. De vita hundarna och deras människor dök upp på fiket sen och satt rätt nära oss. Det kändes som en hälsning från Minos.

#blogg100

Publicerad den av angaho

Söndagspromenad med Aska

  
Söndag betyder i allmänhet promenad. Sedan många år tillbaka har vi etablerat vanan att promenera några timmar och fika i anslutning till det. När en i gänget skaffade hund, cairnterriern Aska, förändrades mönstret bara lite grann. Utbudet av fik blev något mindre. Vi går numera ganska ofta på hundcafé och fikar annars gärna utomhus. Idag valde vi Rosendahls trädgårdscafé som avslutning på en Djurgårdsrunda. Aska uppförde sig ovanligt väl och skällde bara några gånger på andra hundar. Hon hade kanske saknat oss när vi var i Florida. Vår lilla söndagsflock var samlad igen och hon fick vara centrum i den.

#blogg100

   
   

Publicerad den av angaho

Djur i det vilda

  Vi är i Everglades nationalpark. Här finns vidsträckta vidder med gräs, skogar med cypress, palmer och andra tropiska växter. Vi har kört söderut, in via den östra infarten till parken, på inrådan av information vi läst oss till innan. Nu promenerar vi i den fuktiga hettan på anlagda stigar. Små grupper av andra turister går bakom och framför oss. När vi går inne i skogen, får vi en stund ha stigen för oss själva. Där får vi en första skymt av en liten alligator, på långt håll. Senare ser vi flera stycken större individer, som slött vilar alldeles intill spången genom våtmarkerna. Sköldpaddor, fiskar, ödlor, en orm och massor av olika sorters fåglar, får vi också se under vår dag i vildmarken. 

#blogg100

Publicerad den av angaho

Tropiskt väder

 Idag är första dagen som vi har gemensam semester. Maken var på konferens måndag-torsdag. Han firade sin ledighet med att avstå från att raka sig och att promenera med bar överkropp. Här är han förevigad under en blommande bougainvilla. Annars trivs han bättre på tempererade breddgrader. Vädret var riktigt tryckande under morgonen och förmiddagen. Nu på eftermiddagen har vi hört rejäla åskknallar och sett blixtar över havet. Turisterna är inte lättskrämda och stranden har knappt varit tom, trots vädret.

#blogg100

Publicerad den av angaho

Palmer längs sandstrand

     
Äntligen har jag hittat till stranden. Efter frukosten imorse när jag kollade vykort i hotellets Gift shop, undrade innehavaren vad jag gjorde där. Varför var jag inte redan på stranden, när jag nu var i Florida? Han var själv tydligt solbränd, med glimten i ögat. Hotellet har en pool för all del, men Atlanten är en annan sak. Så jag tog bussen över bron och några hållplatser bort, i sällskap med en pojke i fyraårsåldern och hans mamma. De visade var jag skulle gå av och hur jag sen kunde komma hem med samma buss om jag ville. Pojken och hans mamma skulle till en lekplats intill. Jag gick ner på sanden invid vattnet och sparkade av mig skorna. Att bada kändes för stort än. Jag hade inte ens haft baddräkt med mig, när jag gick till busshållplatsen. Att gå barfota i capribyxor på sandstranden med vinden i håret och låta vågorna skölja över fötterna var tillräckligt härligt. Och palmerna var just så exotiska, som bara palmer kan vara. De fick mig att tänka på en granne hemma i Sverige, som bad mig hälsa just palmerna, när jag nu skulle åka till Florida. Hälsningen är framförd.

#Blogg100

Publicerad den av angaho

En tappad sko

  Något glimmade till på marken. Jag var ute på en promenad efter lunch hemma, med efterföljande fika på vårt favoritcafé. Maken drog ut på stan efter kaffet och trevligt samtal med en granne, för att leta efter en ny rock. Jag ville hellre vara i det fria och tog en sväng ut i naturen. När jag nu böjde mig ner över det som glimmade, såg jag att det var en mycket liten sko. Kanske hade en mycket liten Askunge passerat här och lämnat sin sko? Jag lät skon ligga kvar, efter att ha fotograferat den. Vem vet, kanske nästa person som hittar den är Askungens prins? När jag kommit hem från promenaden och vilat ett tag dök maken upp. Han hade hittat en finfin rock. I den såg han ut som en prins!

Publicerad den av angaho

Morgonpromenad med vårtecken

  
Det är dags att ta vara på varje tillfälle att vara utomhus. Jag kom iväg tidigare på förmiddagen än vanligt. Det var annorlunda i parken vid den här tiden. Dagisbarnen och hundägarna var i full gång. Stoj och skall. På hemvägen såg jag magnoliaknopparna, som redan ser lovande ut. Lite varmare bara, så börjar allt blomma igen. Försiktigt öppnar sig blad och knoppar. Det är värt att vänta på och en glädje att följa steg för steg.

#blogg100

Publicerad den av angaho

Grenverk

  Träd är en tacksam symbol. Vi lever nära träden och våra myter är fulla av träd. Och grenar. 

Såga inte av den gren du sitter på, säger vi. Och vi talar om hur alla delar av något är grenar på samma träd.

Trädet på bilden finns i Uppsala, min födelsestad. Mina rötter finns här. Samtidigt upptäcker jag nya förgreningar varje gång jag kommer hit. Grenverket växer.

#blogg100

Publicerad den av angaho

Under isen

  Det porlar och grönskar under isen, som blivit mer kompakt av att smälta ihop. Glashård och kall skyddar den grönskande blad och lera full av liv. Ljudet av snö och is som smälter är vårvinterns melodi.

#blogg100