Jag är framme efter en lång resa. På vägen hit har jag rört mig bland mängder av människor och i bullriga miljöer. Det är varmt här i Fort Lauderdale och mycket trafik överallt. Efter incheckning på hotellet åt vi lunch och gick en promenad. Jag lämnade min man vid hans konferenscenter och fortsatte ensam. När jag hittade en skuggig och folktom plats nere vid hamnen, kändes den nästan som en sorts helgedom. Jag satt en stund på en bänk intill väggen på huset och tog den här bilden.
#blogg100
En flygplats är mest ett ställe för väntan, även om där finns restauranger, barer och affärer med taxfree. Alla människor är väldigt mycket på väg någonstans. På något sätt är till och med kassörskor och annan servicepersonal liksom i rörelse, även när de står stilla. Kanske sätter alla tankar och samtal som pågår inom och mellan människorna här en grundton. Jag minns ”Music for airports”, som var meditativ och samtidigt på något sätt expanderande. Här där jag sitter på ett café vid gaten, spelas just nu ”Euforia”med Loreen. Jo, nu pirrar det. Snart lyfter planet äntligen!
#blogg100
Det spelar ingen roll hur ofta jag reser. Att behöva välja vad som ska ner i väskan är alltid lika svårt. Särskilt när jag reser från kyla till värme. Efter en lång vinter med mycket kurande i lager på lager av tyg, ska jag plötsligt röra mig bland andra människor iklädd sommarkläder. Det känns som om de där plaggen tillhör någon annan. Så i packandet ingår att prova kläderna och gå omkring lite hemma i lägenheten. Det får ta sin tid. Då kanske jag slipper släpa med mig sånt jag inte vill använda när jag väl är framme. Å andra sidan är det roligt att ha en del att välja på. Fast inte för mycket, då går det åt för mycket tid att hålla reda på grejorna. Det är med andra ord många känslosamma val som ska göras, så nu har jag inte tid att blogga mer idag. Resfeber!
#blogg100
På mammas äldreboende träffar jag några gamla vänner. Kvinnans mamma bor där. Vi ”barn” känner varandra delvis genom att våra föräldrar gjorde det. Senare i livet träffades vi igen och arbetade tillsammans med texter för ett meditationscenters program. Det utvecklas nu en trivsam stämning runt middagsbordet.
Bonaden på bilden hade min mamma i sitt gästrum förr. Idag kunde jag också hjälpa henne att få kontakt med en gammal vän från Norge. Norskan hade just fyllt jämn födelsedag och blev mycket rörd över att höra mammas röst. Delad glädje kan kännas mer än dubbel glädje!
#blogg100
Det är dags att ta vara på varje tillfälle att vara utomhus. Jag kom iväg tidigare på förmiddagen än vanligt. Det var annorlunda i parken vid den här tiden. Dagisbarnen och hundägarna var i full gång. Stoj och skall. På hemvägen såg jag magnoliaknopparna, som redan ser lovande ut. Lite varmare bara, så börjar allt blomma igen. Försiktigt öppnar sig blad och knoppar. Det är värt att vänta på och en glädje att följa steg för steg.
#blogg100
Att följa med två åttaåringar och en mamma på skridskodisco väcker minnen. Ibland är det just i rollen som väskvaktare jag har fått den bästa överblicken av rummet.
En man som vaktade min väska på ett disco vann mitt hjärta för alltid. Så kan det gå.
Och ikväll stod jag på skridskor igen för första gången på många år, inspirerad av flickorna på isen.
#blogg100
angaho 